söndag 9 mars 2014

Köksträdgården tar form - i god tid för vårbruket!

Gångarna i köksträdgården grävs för hand.
Platsen vi valt för köksträdgården är om somrarna väldigt varm och skyddad från alla väderstreck. Dock är jorden rätt sandig med inslag av sten, så vi valde att köpa två lass jord och fräste ihop med befintlig sandjord. I höstas frästes dessutom ner massa gröngödsling.

Eftersom vintern varit skonsam finns ingen tjäle i marken som sätter stopp för vårbruk. Detta gör att vi kan hinna komma i ordning med gångar och bäddar i god tid för sådd.

Innan vi började gräva har jag noga ritat upp hur jag vill ha vår köksträdgård. Jag vill uppnå både praktisk odling, goda skördar och ett estetiskt tilltalande formspråk. Genom att först fräsa jorden, därefter fylla på med ytterligare mer jord samt gräva ur och markera gångar runt omkring får jag djupsängar att odla i. Detta ger djup lucker och varm jord. Det råder lite delade meningar om det är bra att odla upphöjt eller inte. Jag har goda erfarenheter så jag önskar det gärna igen. Bädden blir varmare, vilket är bra för värmekrävande växter, växtzonen flyttas en eller ett par zoner neråt (fast vi har ju redan zon 1) och ofta reder sig jorden ett par veckor tidigare på våren vilket gör att säsongen utökas. Detta är särskilt bra för växter som kräver lång odlingssäsong för att utvecklas.


Halva köksträdgården grävd, krattad och formsatt. Återstår gör förutom
resterande halva också att gödsla, täcka, så och plantera.
Vår köksträdgård mäter 10*20 meter och kommer ha en rundel i mitten, fyra ingångar (ett i varje väderstreck), kantbäddar och mittbäddar. De sista kommer i sin tur ha gångar i sig då det är nödvändigt för att nå alla grödor och ogräs. Dessa gångar blir bara markerade ovanpå för att leka med formen.

På nyårsafton var jag ute och grävde de första metrarna på gångarna eftersom vädret tillät. Jag kunde inte heller hålla mig från att så de första sakerna (som tål höstsådd). Detta går egentligen emot mina principer med att inte påbörja något förrän man är färdig. Men just när det gäller att odla springer tiden liksom ifrån en. Missar jag nu tar det kanske ett år till nästa, så jag chansade. Spenaten jag sådde har redan grott i slutet av februari. Frågan är om den klarar sig...


Första fröna, som såddes på nyårsafton har redan grott i slutet av februari.
Nu gäller det att hålla det från att frysa...
















Inne är det bråda tider med sådd och förkultivering. De första fröna kommer i jorden i månadsskiftet jan/feb. Dessa är dock inte så många men nu kommer den stora omgången som skall sås i mars-april. Det blir väldigt många bebisplantor. För att slippa lite jobb med omskolning sår jag i små papperskrukor som jag tillverkar av vanligt tidningspapper och med hjälp av en krukmakare. Den vi använder går att göra tre olika storlekar på krukor med. De minsta använder vi till små fröer som smultron och basilika, mellanstorleken till de något större och de största till stora frön som tex bönor. Krukmakaren är väl investerade pengar med tanke på hur mycket man spar på småkrukor och såbrätten. Tycker man det är svårt att ställa tidningskrukor på eller i något kan jag tipsa om att matvarubutikerna brukar ha mängder av lösgodisaskar (fyrkantiga i plast) som man brukar kunna få gratis om man frågar. Krukmakaren hittar ni på astugards.se
Där hittar ni också snygga och praktiska handredskap från Joseph Bentley, i rostfritt stål och FSC-märkt trä.


lördag 8 mars 2014

Dom blir som man formar dom säger sambon...

Benjamin på Perla
Kanske är det sant. Jag tror i alla fall att det ligger rätt mycket sanning bakom det. Barn ser upp till vad vi vuxna tycker, tänker och gör. Så nog är det inte så konstigt att våra två barn älskar att så frön, gräva i jorden, baka, laga mat - och rida......

Benjamin älskade att sitta på hästryggen när han var liten. Sedan vi flyttade har det dock inte blivit något. Men, eftersom han vuxit en hel del och kanske kunde tänka sig att rida lite mer på 'riktigt' nu tänkte jag att jag skulle fråga om han var sugen. Givetvis fick jag ett snabbt 'JA!'. Och sagt och gjort gick vi ut och började första lektionen på riktigt om konsten att handskas med hästar. Varje dag sedan dess har det blivit lite mer och mer. Kanske har vi en liten 'biten' hästkille....

Nicola fick också prova att åka något varv - hon skrattade högt och ljudligt hela tiden!

Benjamin på Perla. Spänd inför dagens ridtur har man svårt att titta rakt i kameran..

tisdag 18 februari 2014

Vindskydd till hästarna

Vindskyddet halvvägs. Sett från sydväst.
Det är många saker vi har känt att vi varit tvungna till att göra innan vi kan uppnå någon form av hygiennivå på gården. Alltså det läget när man mest gör saker för att man vill eller finner det rogivande istället för som vi gör nu, måste. Vindskydd till hästarna har varit en sån sak som känts som ett 'måste' då det gamla stallet är tveksamt till om det är bra ur något hästperspektiv. Jag gillar att ha hästarna på lösdrift då det känns som det mest naturliga för hästen. Om detta skulle jag kunna skriva en hel bok men just här nöjer jag mig med att stanna där. Dock finns det ju som alltid regler att följa. Och för den som försöker att få ihop dom regler som finns gällande djurhållning med byggnadsvård lär näst intill bli gråhårig i förtid. Nåväl, kanske är det inte hela världen då just vindskydd för djur faktiskt mig veterligen inte funnits förrän på sentiden i takt med att nya lagar och regler kommer till. Förr hade man ju hästen som ett arbetsredskap och den stod inne, ofta i spilta (uppbunden) under vintern och gick ute på bete under sommarhalvåret. Då behövdes inga vindskydd. Vi har i alla fall försökt att göra ett så genuint bygge som möjligt och så nära något som påminner om något äldre ursprungligen utan att det kostar skjortan. Vi hade eget timmer från Solbjärge som Fredrik fällt och tillsammans med en god vän sågat själva. Väggarna bygger vi i råspont gotländskt kärnvirke och när vi är klara kommer den som inte är så påläst kunna hitta någon form av bulhuskänsla (men som sagt, långt ifrån ett bulhus). Att göra avkall på byggnadsteknik är verkligen inget som ligger för mig, men här har det fått bli viktigare att bygga det genuint, funktionellt och praktiskt snarare än att det absolut måste vara enligt gammal tradition när det ändå inte finns någon bestämd förlaga. Man gjorde ju helt enkelt inte vindskydd förr i tiden!



Lösdriften från norr. Det blir två öppningar i vardera ände för att främja
en flyktväg och därmed skapa en tryggare mer lockande miljö för hästarna.
Måtten och funktionen är viktiga. För den storlek på hästar som vi har, islandshästar, gäller i skrivande stund att hallens storlek skall vara för varje häst 80% av storleken för kraven på en enhästbox. I praktiken blir det 6 kvm per häst (som är kravet för enhästbox) gånger 0.8 (vilket är kravet på ligghall utan utfodringsanordning, som då blir 4,8 kvm per häst. Detta blir då den minsta kvadratmeterytan varje häst måste ha tillgång till. Jag vill gärna ha möjlighet att ha sex hästar, vilket då ger 4,8*6= 28,8. Höjden skall vara 1,5 gånger mankhöjden. Våra är 1,35, vilket då blir ett minikrav på 203cm.
Enligt dessa krav har vi byggt i måtten 4,25*7m samt lägsta takhöjd 220cm (högsta 320cm). Detta uppfyller minikrav till SEX hästar, fast för närvarande har vi alltså bara hälften så många. För dom som vill läsa mer om exakt vad som gäller finns det mer att läsa på jordbruksverkets hemsida.

Inne i lösdriften bottnar vi med grus, därefter kommer läggas ett ordentligt
lager naturtorv för att därefter toppströas med kutterspån eller halm.
På detta vis blir också spillning utmärkt gödningsmedel till köksträdgården!
Taket vi lägger är ett faltak som skall tjärsmöras för att hålla tätt. Det byggs egentligen i två lager och kallas underfalor och överfalor. Varje fala har två längsgående spår för vattenavrinning. Överfalan skall precis täcka underfalans hyvlade spår. Viktigt är också att överfalan spikas/skruvas i bärläkten och inte i underfalan. Faltak har mycket gammal traditon, speciellt på Gotland och bidrar till mycket karaktäristisk känsla när det sedan tjäras. Tjäras skall det göras för att hålla tätt, och detta skall i söderläge göras minst vart 5:e år medan i norrlägen kan man räkna med att vart tjugonde år räcker. Vi beställde vårt tak från Österby Brädgård till ett helt överkomligt pris. På Österbys hemsida finns också en utförligare läggningsanvisning av faltak. Regelstommen är i basen byggd på 5*5".



Faltak är tak i trä med spår för vattenavrinning både på under- och överfalan.
Allt tjäras i söderläge ungefär vart 5:e år. I norrläge räcker vart 20:e år.
Här har vi valt bort undertaket då vi vill ha fri ventilation.
Vindskyddet bör också vara utformat så att det skyddar mot väder och vind i alla väderstreck. Dessutom, eftersom hästar i grunden är flyktdjur kommer de naturligt vilja ha en flyktväg för att känna sig trygga. Detta beror på hur väl etablerad flocken är, men skulle det komma en ny häst in kan det garanteras att den inte kommer varken vilja eller faktiskt gå in om det inte finns två ingångar. På vårt blir det två in- och utgångar mot norr, den sidan där det är som högst.




Mina tre gamla damer, 21, 25 och 26 år gamla!

söndag 16 februari 2014

Sista luckorna och dörrarna har monterats

Handfatsmöbeln med monterade luckor. Lite färg och handtag, sen klart.
Spegeln är den gamla som tagits tillvara och Nicklas och Mattias gjorde en
vacker ram med hjälp av samma foder som används till fönster och dörrar.
För varje dag som går, och för varje liten detalj jag grottar ner mig i när det gäller genuint och rustikt får jag också mer och mer avsmak för den stora industri som existerar - och blomstrar märk väl, när det gäller inredning och möbler. Alla verkar ha blivit som tokiga över att köpa nytt och göra om. Gammalt är inte värt något i gemene mans ögon. Om man då bara skrapar en aning på ytan till dessa nya möbler och inredningar så märker man rätt snart att det knappast är värt pengarna! Fusk fusk fusk - och konstgjorda ämnen på bekostnad av kvalité och miljö. Vi bygger också om, rätt mycket skall jag väl erkänna, men på något vis känner jag det inte så. För mig känns det som att vi tar bort sånt som inte hör hemma i hus (nya och giftiga material) och återställer till äldre genuina material som kommer hålla över tid och inte göra husets invånare sjuka.


Här väntar fönsterfoder, dörrfoder samt tak- och golvlist på att få några
strykningar med linoljefärg. Det höga fönstret har fått en grundstrykning
med grå umbra. Bara två strykningar kvar.
När det gäller vårt badrumsbygge gjorde Nicklas och Mattias ett fantastiskt jobb när de skapade fram badrumsmöbeln, särskilt eftersom min skiss var under all kritik - som vanligt. Nu har de sista dörrarna till skåpen monterats och väntar på att jag skall ta mig an att måla. Även skjutdörrarna i badrummet lät vi dom bygga i trä. Jag beställde skenor och tillhörande hjulvagnar (kanske heter något annat som jag glömt) och nu hänger de på plats. Väntar också på att få bli målade, men nu är det nära nära att vara klart. Än klurar jag på hur lösningen skall vara bakom dörrarna samt i nederkant. Men allt måste inte komma med en gång. När jag fått tänka klart lovar jag att där finns en gedigen lösning istället för trådsystem.


Platsbyggda skjutdörrar i rustik variant för att bryta av mot den ädla pärlsponten. På håll kanske de ser enkla ut, men jag
kan lova att det ligger hantverk bakom. När jag monterar ner för att måla kommer ett särskilt inlägg om dessa.


Även duschdörrarna är monterade. Vi valde att beställa en med clips som fästen istället för hela profiler. Dels ger clipsen ett renare intryck och gör att bården på väggen inte göms utan att ögat missar minimalt med mönster, dels känns inte duschen upptryckt i ett hörn och avgränsad på samma sätt som med profiler. Dessutom är det lättare att hålla rent fyra små clips än två hela långa profiler. Handtagen valde vi knoppar istället för avlånga, av anledningen att runda former är mjukare och går därmed fint ihop med blandaren och duschen som också är runda till formen och i samma ytbehandling (blank krom). För en tusenlapp extra kunde man få en ytbehandling som skulle göra att vattnet rann av snabbare och bildade mindre kalkfläckar. Som vanligt nu för tiden när jag hör något fiffigt säljargument för något 'bra' blir jag skeptisk. Jag undrade vad just dusarit (som behandlingen heter) är gjort av eller hur det framställs. Katarina på Rör & Bad var väldigt hjälpsam och fixade fram miljödeklarationen från Duschbyggarna´var inte nådig (duschväggarna kommer därifrån men är köpt via Rör & Bad i Visby). Extremt miljö- och hälsofarlig under hela processen! Och detta förväntas att man skall ha nära sitt avlopp - och med tiden 'försvinner det' (mystiskt, vart?) och behöver bättras på. För bara en tusenlapp extra - men vänta - det är väl JAG som skall ha betalt om det skall vara gift i min närmiljö?! Nja, jag vill då INTE ha dessa farliga gifter i marken intill mig så jag sa tack-men nej tack. Helt klart glas fick det bli helt enkelt - inte svårare än så! Och för fläckarna har jag ett litet knep. Sprayflaska med ättika och citron. Men spola ordentligt efter så inte golvbrunnar etc rostar....

Badrummet sett från andra hållet. Här är också foder och lister som väntar på färg. Duschdörrarna monterade. Notera
fästena som clips istället för hela profiler. Gjorde mycket för mönstret i bården. Knopparna är runda för att följa
framförallt formen i blandarna och takduschen.




torsdag 13 februari 2014

Kreativa familjen!

Att barn är kreativa och får utnyttja sina sinnen till skapande är något jag känner är viktigt. Så här års när det inte är allt för mycket uteaktiviteter försöker vi hitta på annat. Något som Benjamin älskar är att måla med oljefärger. I julklapp fick han därför ett eget stafli. Det hade ju funkat innan också så det var väl inget jubel direkt när han öppnade paketet. Däremot nu, någon vecka därefter och när allt lugnat ner sig lite var det helt plötsligt en dag väldigt spännande - och han ville absolut prova det, fast med tuschpennor. Visst visst, och han monterade ihop det själv och satte sig som en liten konstnär i sin egen värld. Bilderna talar väl för sig själva...


tisdag 14 januari 2014

Små olyckor händer så lätt...

Någon dag efter nyår var det slut på vila och paus. Tänkte att jag skulle ta lite bilder för att uppdatera att det hänt massa saker med bygget sedan sist. Gissa vad - objektivet skramlar och hänger på sned. Man undrar ju, jag som varit så noggrann och lagt kameran högt uppe på en skänk (för en gång skull, ibland blir den faktiskt liggande på mindre omsorgsfullt utvalda platser, men inte den här gången). Sonen erkände lite skamset att han öppnat dörren till skänken och då hade nackbandet fastnat varvid kameran dråsat i golvet. Nåja, vad gör man - bara att beställa ett nytt!
Håll ut tills det kommer.....

onsdag 1 januari 2014

Nyårsafton 2013 - årets sista eller första sådd?!

Så kom den då, årets sista dag. Inne är det fortfarande pyntat sedan julen med vita väldoftande hyacinter och härliga kvistar från naturen. I nya badrummet sprider sig en underbar doft från den nya milda olivtvålen.

Före jul hann vi också med att få hyfsat städat efter bygge och flytt även ute på tomten. Det jag fortfarande har haft önskan om att göra innan snö och kyla sätter in är att få ta tag i höstsådd och löksättning. Vår 180kvm köksträdgård blev uppfräst i höstas men än återstår att gräva och kratta ihop till bäddar och gångar samt att gödsla. För att få lite frisk luft på nyårsafton gav jag mig ut och fick gräva upp början till gångarna. Innan jag gick in för att förbereda nyårsmiddag tog jag mig tid till att så rader av dill (egna frön från Solbjärge), gräslök (också egna frön från Solbjärge), kajplök (egna från i våras i Salthamn), spenat (egna frön från Solbjärge), physalis (egna) samt sätta årets behov av vitlök. Den blev dock köpt eftersom våra egna utsäden torkade bort i somras innan vi hann med att få dom i jorden i samband med flytten. Vitlök skall ju sättas på hösten för att under sommaren därpå hinna utveckla lök med ordentligt skal.

Som alltid när jag fått ägna någon stund åt köksträdgården infinner sig en känsla av välbehag. Jag går omkring med ett litet härligt leende på läpparna och i sinnet drömmer jag om hur vackra och givande odlingarna skall bli eller är när det är högsäsong.

Tills dess att det är vår och allt sätter igång igen drömmer jag mig bort med lite bilder på våra odlingar under vår tid på Solbjärge...


Köksträdgården i Solbjärge på avstånd
Blomsterbönan är ett vackert blickfång i köksträdgården.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Dillen blev fin i köksträdgården.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Fänkål under duk vid våra odlingar vid Solbjärge sommarne 2012

En av bäddarna upptogs av bara lök i olika sorter.
Gul, röd, scharlotten, vit, purjo och olika sorters salladslök.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Här växer Benjamins bönormar.
Bildar halvmeterlånga bönskidor utan innehåll men som är rolig för barn att torka och måla.

Sallad av olika slag och morötter.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Skärbönor från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Solrosor är både vackert och nyttigt. Småfåglarna får dessutom mat till vintern.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012.

Spenat från köksträdgården i Solbjärge
Sommaren 2012. Dessa lät vi gå i fröställning och det är dom fröna jag sått nu, nyårsafton 2013!

Kulturväxt, en svart grönkål.
Från våra odlingar vid Solbjärge sommaren 2012

Vintersquach är lätt att odla och det blir sällan för lite skörd...
Här från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012. Mer dekorativ än smaklig i mitt tycke...