Semester - det hade jag glömt hur man hade....

Benjamin och Nicola beundrar dammen

Det är knappast någon hemlighet att jag under de senaste året mått rätt dåligt. Depression, stress, ångest och svårighet att finna glädje. Jag som annars varit så fylld av livsglädje och stora drömmar och planer.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur jag känt och upplevt sakerna som händer och inte händer men det är väl att dra för stora växlar på problemet. Det får bli ett särskilt inlägg i så fall. Här vill jag bara sammanfatta den otroliga vändningen som varit mig så avlägsen att jag så när på glömt att sakna den och ha den till mitt mål.

Vincent vid Bullerbyn, ALV

Sommar, 5-månaders bebis, stora renoveringsprojekt med huset, köksträdgården, företaget, blomsterrabatterna, ta hand om skörd, sylta, safta och lägga in. Hur sjutton skall man hinna ha semester och njuta?! Fredrik har fem veckors semester, av dom har vi en vecka i mitten besök av svärföräldrarna, som byts av med Fredriks bästa vän innan vi själva sista veckan tänkt ha en egen semester för en gång skull. Vimmerby och Astrid Lindgrens värld hade vi tänkt. Men, jag längtade efter att få ta det lugnt, att inte hela tiden ha saker 'på schemat' som vi säger här hemma (jag planerar alltid minutiöst och förutser 'allt'. Och gud förbjude om det inte skulle bli som jag tänkt). Kanske kanske borde vi hyra en stuga och faktiskt prova ha semester på riktigt. Men mitt kontrollbehov styr mig så jag behöver ju tänka och fundera på vilken stuga och hur jag vill 'njuta'. Vad krävs av den, vart skall den ligga och vad skall vi GÖRA??? Dessutom får det inte vara något nybyggt korthus med moderna påhitt som plastmattor och treglasfönster. Jag skulle inte kunna tänka på något annat än hur dåligt byggt det skulle vara etc etc. Nej, stuga på riktigt skall det vara, med historia! Inte för att jag ändå hade några förhoppningar om att det skulle bli bra, men vanan att 'för barnen' försöka göra något så bra som möjligt gör att jag inte kan låta blir att tänka...

Benjamin och Nicola hälsar på i Mellangården

Hela barnaskaran på gräset utför ett av husen i 'Lilla lilla staden'

På promenad genom en av handelsgatorna i 'Lilla lilla staden'

Så hur gick det då?
Dagarna på Astrid Lindgrens värld gick långt över förväntan. Barnen var snälla och förväntansfulla. Lekte och fick så mycket med sig att minnas att jag inte kan tro att vi faktiskt hade riktigt trevligt. Inte ens någon tråkig incident med att det saknas vegetariskt alternativ eller att någon inte får i sig tillräckligt med energi utan allt gick långt över mina förväntningar. Sen då, jo efter
två dagar på Astrid Lindgrens värld har vi tre slutkörda barn som packas in i bilen (lite senare än tänkt) men vi har ju haft trevligt och då blir det med förhoppningen att de skulle vara så trötta att de inte orkade annat än sova hela vägen till Öland där jag hittat den enda stugan jag kunde tänka mig. Gick 45 min, sen var det kisspaus - och därefter var det inte lika behagligt att resa. Barnen trötta och två väldigt ledsna. Många stopp blev det och som tur var var tålamodet vältankat eftersom allt hittills flutit så bra. Men visst, jag frågade mig tyst för mig själv många gånger om det verkligen var värt att dra med dom på den långa färden det skulle bli i bil. Till vilken nytta? Fram till stugan kom vi efter många stopp och pauser, runt 23 på kvällen med mössan i hand och skamsen blick över den sena ankomsten! Men möter oss gör det allra raraste värdpar man kan tänka sig. De kramar om oss och pratar som om vi känt varandra i evigheter. De visar oss hjärtligt den finaste stugan man kan tänka sig. Trots skymningens mörker framträder en klar och vacker bild föreställande en avkopplande stuga, alldeles intill kohagen över den lilla lilla vägen - och allt du kan se är pedantiskt skött. Doften av gräs blandar sig med den varma fuktiga augustiluften och ljudet från syrsorna som spelar låter som ljuv musik. Märkligt - med ens får jag sinnesro. Jag tänker 'var det inte svårare än så här?!'
   Morgonen efter fortsätter stugan att trollbinda mig. Intill ligger en sagolik trädgård, med många rum och spännande uppbyggnad. Var har vi hamnat - i paradiset? Snart när vi talar med värdparet igen, kommer det försynt fram att de har visningsträdgård. Kunde just ana det, sällan skådat så välorganiserat och vårdat i en privatträdgård tidigare... Man blir ödmjuk när man ser allt. Jag vet, av egen erfarenhet hur otroligt många timmar av tankar och hårt arbete det ligger bakom något sånt. Jag har svårt att hitta rätt ord. I ögonvrån gror en liten tår, så betagen är jag...

Stugan med anor från 1700-tal

Stugan från gaveln. Lägg märke till rabatterna, kanterna är perfekta
och inte ett enda ogräs hittade vi...

Vägen som går genom gården och leder förbi stugan.
Till och med prunkar det av växtlighet här.

Sinnesro - vad är mer fridfullt än lugnt betande djur inpå knuten?

Vi trivs så väl i stugan så det är knappt vi gör några utflykter alls. Barnen är snälla, sambon är avkopplad och för egen del känns det som att all tyngd jag haft på axlarna och burit på i bröstet bara fått vingar och lättat. Jag kan andas, jag känner lycka, jag kan se på det vackra enkla i naturen och återigen känna glädje över de små vardagliga sakerna som jag alltid tidigare funnit styrka vid. Jag sitter en av kvällarna på den söta verandan och läser, lycklig över allt jag upplever just nu. Att den här lilla stugan, belägen på landet med stutar och lamm som närmaste grannar (ok får eftersom vi är på öland och inte Gotland), med mina barn tryggt sovande bara några steg inför dörren och på avlägset håll höra ljudet från festligheterna i Kalvhagen kunde framkalla den enkla lycka som tidigare gått förlorad. Otroligt - det känns som att man vunnit högsta vinsten. Är det så här det känns, att ha semester? Jag vill dröja mig kvar vid minnet. Om jag ändå kunde spara allt i en liten burk med vackert lock, som jag kan lyfta på då och då när det behövs för att tanka lite energi. Men nu vet jag i alla fall - sinnesro, det är livets elixir och väl värt att kämpa för.

Jag är Åke och Anna-Karin på Höjden innerligt tacksam för de tre dagar ni gjorde till mina bästa på länge genom att hyra ut stugan till oss. Hit vill vi återvända om vi får möjlighet...

Vincent i solen vid Sandvik. Undersöker sand och stenar.

Bad i Sandvik. Solen och värmen kom lagom till semesterdagarna...

Denna syn mötte oss på morgonen när vi vaknade. Vi anar en visningsträdgård!

Våningssängar till barnens förtjusning

Vardagsrummet avkopplande gammaldags

På återseende nästa sommar!

Egen basilika är ett måste!

Så här års är alla möjliga krukor, drivbänkar, brätten och fönsterbräden fyllda till max med små späda plantor som väntar på att bli omskolade eller att få komma på grönbete i köksträdgården. I år tänker jag ha fem olika basilikasorter i den stora kopparkitteln jag fick av mamma. Förutom den vanliga genovese blir det också rödbladig-, piccolo-, citron- och thaibasilika. Men mest för syns skull, och känslan av att ha många att välja bland...

Varje år förundras jag över hur ett litet frö kan gömma så mycket inom sig, och det verkar i det närmaste omöjligt att bara ett enda frö när sommaren är till ända, skall bli till många ätbara läckerheter. Och hur stor rikedomen det skänker tillbaka är helt och hållet avvägt på hur god omvårdnad den får under tiden.

Naturen exploderar i grönska nu och man önskar att tiden kunden stanna för några ögonblick eller två. Bara så länge så man mitt i allt jobb med omskolning, sådd och ogräsrensning, hinner att insupa lyckan av all växtkraft och inspireras av vilken enorm överlevnadsmekanism varje liten gröda har. Våren är en hektisk tid, men ack så välkommen!

Gångarna i köksträdgården blir halmade

Sett lite från ovan blir formen tydligare

Köksträdgården genomgår ytterligare en kompromiss. Halm i gångarna var inte det jag hade tänkt från början när jag började planera. Jag vill ju ha uppbyggda odlingsbäddar med kanter av trä och sten. I gångarna har jag planerat för flis då jag tycker att det är trevligast att gå på och ger en vacker silverfin kontrast mot allt det gröna sen när det börjat växa. Då kanterna fick vänta i år fick även gångarna göra det. Men för att minska ogrästrycket och för att kontrastera så mycket som möjligt tänkte jag att halm blir fint att täcka med. Allt ogräs kommer inte hindras, men det kommer göra rensandet mindre jobbigt. Täcker gör jag med minst 10 cm tjockt lager av halm. Dessutom blir det fint mull under halmen efter en säsong eller två. Här har vi börjat lägga gångarna och formen framträder mer och mer. Jag ser framför mig hur jag VILL att det skall se ut när det är full grönska. Vi får se hur långt vi orkar...

Suckande köksträdgård men sprudlande drivbänk

Vitlök, sockerärtor, purjolök och dill är  bara några av alla som samsas om platsen i nya drivbänken

 Tidsbrist är en ständig återkommande faktor i livet känns det som. Fast egentligen, är det något som verkligen är rättvist här i livet så är det just tillgången på tid. Alla oavsett kön, samhällsgrupp eller etnisk tillhörighet så har vi alla fått 24h per dygn att fritt disponera. Problemet börjar komma när man skall prioritera. Vardagliga saker och små 'måsten' tenderar att ta överhanden och snart finns ingen tid över för att göra sånt som är inspirerande och ger näring åt vår drivkraft framåt.

För mig när det gäller köksträdgården har jag känt mig extra stressad, nästan som att jag legat 'efter'. Jag vet att det beror på att jag lämnade en köksträdgård i Solbjärge som vi anlagt från grunden och som skänkte mig så mycket lycka. Jag vill nå dit igen, och längre. Jag har liksom inte riktigt velat acceptera att jag inte längre har tillgång till den. Men den nya är planerad och jag ser framför mig hur det kommer att frodas om något år - bara jag lyckas prioritera.

En köksträdgård i vila. Snart är årets högsäsong här, och då skall mycket gömmas här bakom...

Så, för dagen är min köksträdgård en suckande kompromiss. Vi som hade tänkt bygga växthus och ha kanter klara tills odlingssäsongen drog igång i år - men icke. Helt dåligt är det väl inte ändå, jag prioriterar barnen först och då kommer köksträdgården och odling som nummer två eller tio helt enkelt, och det är ett aktivt val. Nåväl, en drivbänk lyckades vi iaf få ihop (tack Fredrik), och förhoppningsvis gör vi något bra mellanting av köksträdgården i år. I drivbänken frodas det och snart vill allt komma i jorden, så det blir till att kavla upp ärmarna och börja jobba. Tur jag har en stark och snäll sambo som hjälper mig... :-)

Köksträdgården tar form - i god tid för vårbruket!

Gångarna i köksträdgården grävs för hand.

Platsen vi valt för köksträdgården är om somrarna väldigt varm och skyddad från alla väderstreck. Dock är jorden rätt sandig med inslag av sten, så vi valde att köpa två lass jord och fräste ihop med befintlig sandjord. I höstas frästes dessutom ner massa gröngödsling.

Eftersom vintern varit skonsam finns ingen tjäle i marken som sätter stopp för vårbruk. Detta gör att vi kan hinna komma i ordning med gångar och bäddar i god tid för sådd.

Innan vi började gräva har jag noga ritat upp hur jag vill ha vår köksträdgård. Jag vill uppnå både praktisk odling, goda skördar och ett estetiskt tilltalande formspråk. Genom att först fräsa jorden, därefter fylla på med ytterligare mer jord samt gräva ur och markera gångar runt omkring får jag djupsängar att odla i. Detta ger djup lucker och varm jord. Det råder lite delade meningar om det är bra att odla upphöjt eller inte. Jag har goda erfarenheter så jag önskar det gärna igen. Bädden blir varmare, vilket är bra för värmekrävande växter, växtzonen flyttas en eller ett par zoner neråt (fast vi har ju redan zon 1) och ofta reder sig jorden ett par veckor tidigare på våren vilket gör att säsongen utökas. Detta är särskilt bra för växter som kräver lång odlingssäsong för att utvecklas.



Halva köksträdgården grävd, krattad och formsatt. Återstår gör förutom
resterande halva också att gödsla, täcka, så och plantera.

Vår köksträdgård mäter 10*20 meter och kommer ha en rundel i mitten, fyra ingångar (ett i varje väderstreck), kantbäddar och mittbäddar. De sista kommer i sin tur ha gångar i sig då det är nödvändigt för att nå alla grödor och ogräs. Dessa gångar blir bara markerade ovanpå för att leka med formen.

På nyårsafton var jag ute och grävde de första metrarna på gångarna eftersom vädret tillät. Jag kunde inte heller hålla mig från att så de första sakerna (som tål höstsådd). Detta går egentligen emot mina principer med att inte påbörja något förrän man är färdig. Men just när det gäller att odla springer tiden liksom ifrån en. Missar jag nu tar det kanske ett år till nästa, så jag chansade. Spenaten jag sådde har redan grott i slutet av februari. Frågan är om den klarar sig...



Första fröna, som såddes på nyårsafton har redan grott i slutet av februari.
Nu gäller det att hålla det från att frysa...

Inne är det bråda tider med sådd och förkultivering. De första fröna kommer i jorden i månadsskiftet jan/feb. Dessa är dock inte så många men nu kommer den stora omgången som skall sås i mars-april. Det blir väldigt många bebisplantor. För att slippa lite jobb med omskolning sår jag i små papperskrukor som jag tillverkar av vanligt tidningspapper och med hjälp av en krukmakare. Den vi använder går att göra tre olika storlekar på krukor med. De minsta använder vi till små fröer som smultron och basilika, mellanstorleken till de något större och de största till stora frön som tex bönor. Krukmakaren är väl investerade pengar med tanke på hur mycket man spar på småkrukor och såbrätten. Tycker man det är svårt att ställa tidningskrukor på eller i något kan jag tipsa om att matvarubutikerna brukar ha mängder av lösgodisaskar (fyrkantiga i plast) som man brukar kunna få gratis om man frågar. Krukmakaren hittar ni på astugards.se
Där hittar ni också snygga och praktiska handredskap från Joseph Bentley, i rostfritt stål och FSC-märkt trä.


Nyårsafton 2013 - årets sista eller första sådd?!

Så kom den då, årets sista dag. Inne är det fortfarande pyntat sedan julen med vita väldoftande hyacinter och härliga kvistar från naturen. I nya badrummet sprider sig en underbar doft från den nya milda olivtvålen.

Före jul hann vi också med att få hyfsat städat efter bygge och flytt även ute på tomten. Det jag fortfarande har haft önskan om att göra innan snö och kyla sätter in är att få ta tag i höstsådd och löksättning. Vår 180kvm köksträdgård blev uppfräst i höstas men än återstår att gräva och kratta ihop till bäddar och gångar samt att gödsla. För att få lite frisk luft på nyårsafton gav jag mig ut och fick gräva upp början till gångarna. Innan jag gick in för att förbereda nyårsmiddag tog jag mig tid till att så rader av dill (egna frön från Solbjärge), gräslök (också egna frön från Solbjärge), kajplök (egna från i våras i Salthamn), spenat (egna frön från Solbjärge), physalis (egna) samt sätta årets behov av vitlök. Den blev dock köpt eftersom våra egna utsäden torkade bort i somras innan vi hann med att få dom i jorden i samband med flytten. Vitlök skall ju sättas på hösten för att under sommaren därpå hinna utveckla lök med ordentligt skal.

Som alltid när jag fått ägna någon stund åt köksträdgården infinner sig en känsla av välbehag. Jag går omkring med ett litet härligt leende på läpparna och i sinnet drömmer jag om hur vackra och givande odlingarna skall bli eller är när det är högsäsong.

Tills dess att det är vår och allt sätter igång igen drömmer jag mig bort med lite bilder på våra odlingar under vår tid på Solbjärge...



Köksträdgården i Solbjärge på avstånd

Blomsterbönan är ett vackert blickfång i köksträdgården.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Dillen blev fin i köksträdgården.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Fänkål under duk vid våra odlingar vid Solbjärge sommarne 2012

En av bäddarna upptogs av bara lök i olika sorter.
Gul, röd, scharlotten, vit, purjo och olika sorters salladslök.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Här växer Benjamins bönormar.
Bildar halvmeterlånga bönskidor utan innehåll men som är rolig för barn att torka och måla.

Sallad av olika slag och morötter.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Skärbönor från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012

Solrosor är både vackert och nyttigt. Småfåglarna får dessutom mat till vintern.
Från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012.

Spenat från köksträdgården i Solbjärge
Sommaren 2012. Dessa lät vi gå i fröställning och det är dom fröna jag sått nu, nyårsafton 2013!

Kulturväxt, en svart grönkål.
Från våra odlingar vid Solbjärge sommaren 2012

Vintersquach är lätt att odla och det blir sällan för lite skörd...
Här från våra odlingar i Solbjärge sommaren 2012. Mer dekorativ än smaklig i mitt tycke...

Saffranskrokus på väg upp

Det är så underbart, trots att vi går mot mörkare tider och luften blivit klart högre tittar dessa små under upp i mina odlingar. Hoppas det hinner komma några blommor också så vi kan få baka på egen saffran till jul. Det vore spännande!
Som det ser ut nu ger varje mediumstorlek på löken 5-6 potentiella blommor. Men det beror på resterande väder om det går hela vägen.

Crocus sativus - saffranskrokus

Varje lök verkar ge 5-6 blomämnen

Höstens glädje...

Allt sedan flytten från Solbjärge har nästan allt fokus legat på vårt bygge samt den nya butiken. Det gör att jag inte riktigt hunnit med att pyssla och pynta eller att ens ta hand om trädgården som jag borde. Har inte ens blivit höstplanteringar i år, men till nästa år blir det desto mer. Här är några planteringar från Solbjärgetiden.

Jag älskar vitt - även på hösten!
Här har jag satt en hel kruka med bara vit ljung för att få ett enat intryck. I krukan nedanför samsas silvergirlang och vitt prydnadskål med grön vinterhärdig murgröna.

Tre skapar en helhet. I nedersta krukan är olika sorters sempervivum som nästan omöjliga att ha ihjäl.
De överlever så gott som det mesta, torka såväl som sträng kyla.
De som möjligen skulle kunna ha ihjäl dom är övervattning... Dekorativt i sin helhet!

Prydnadsgräs är roliga att arbeta med och ger ett sirligt intryck.

Vid gången på väg in valde jag trots allt att ha ett par olika sedum i rosa tillsammans med det vita.

 Tips för att skapa vackra planteringar:

• Använd ett vackert planteringskärl (eller flera), gärna rustika som krog eller terrakotta eller gjutjärn.
• Komponera ihop till en helhet och försök hitta ett mönster. Färg, form, kontrast eller något annat.
• Arbeta i olika höjder för ett dynamiskt intryck.
• Skapa en lugn bas med grönt av olika slag. Murgröna är min absoluta favorit, men andra som grön ljung, picea, alun eller enar är också utmärkta.

Lycka till!

Nytt projekt - saffransodling - Crocus sativus

Den tiden vi bodde i Solbjärge har jag fått större förståelse och också blivit mer intresserad av hur olika växter och arter trivs i olika miljöer. Tex har alltid vårblommorna slagit ut tidigare i Salthamn när man hälsat på hos mamma än vad de gjorde hos oss i Solbjärge och sommaren har alltid stannat längre in på hösten. Å andra sidan har det över säsongen haft större växtkraft hos oss i Solbjärge då det inte var lika torrt och mer näringsrik jord där. Jag vet att förr om åren, när morfars mamma bodde här så odlades det sparris på de sandiga jordarna. Detta fick mig att fundera på, vilka fler arter kan man odla med framgång med dessa förutsättningar som finns hos oss, lång säsong, vindstilla, sandjord och väldigt varmt mitt i sommaren. Saffran naturligtvis!



Flera tusen saffranslök väntar på att komma i jorden (Crocus Sativus)

Denna lilla lökväxt (crocus sativus) är en art som tillhör familjen iris. Den blommar med lila crocus på hösten och skördas och rensas för hand precis då de slagit ut. Varje lök ger 1-6 blommor och det krävs 100-175 blommor för att göra ett gram saffran. Löken vill ha torra vintrar och helst sommarbakas (het sandhaltig jord som gör att de uppnår en hög temperatur och nästan 'bakas').' De kräver sådana temperaturer som man med största sannolikhet nästan bara kan uppnå som max i zon 1. Så med detta i åtanke, och vilka förutsättningar som finns hos oss idag torde just vår lilla plätt vara en av Sveriges bästa klimat att odla just saffran på. Det visar sig om jag har rätt...



Egentligen sätts lökarna i juli för skörd i okt/nov. Nu var jag lite sent ute, men har haft så mycket att göra. Nu äntligen har jag fått gräva upp land och satt ner flera tusen lök. Skall bli spännande att se hur det faller ut. I år kan jag kanske inte räkna med så mycket, men till nästa år kanske det blir bättre!





Här börjar vi gräva upp bäddar

Första bädden uppvänd. Mycket sand!



Här är bädden krattad och riktad. Nu använder jag en planteringspinne från Joseph Bentley (som vi säljer i butiken Astugårds) för att göra hål för lökarna. De skall sitta med ungefär 7cm avstånd.