Vindskydd till hästarna

Vindskyddet halvvägs. Sett från sydväst.

Det är många saker vi har känt att vi varit tvungna till att göra innan vi kan uppnå någon form av hygiennivå på gården. Alltså det läget när man mest gör saker för att man vill eller finner det rogivande istället för som vi gör nu, måste. Vindskydd till hästarna har varit en sån sak som känts som ett 'måste' då det gamla stallet är tveksamt till om det är bra ur något hästperspektiv. Jag gillar att ha hästarna på lösdrift då det känns som det mest naturliga för hästen. Om detta skulle jag kunna skriva en hel bok men just här nöjer jag mig med att stanna där. Dock finns det ju som alltid regler att följa. Och för den som försöker att få ihop dom regler som finns gällande djurhållning med byggnadsvård lär näst intill bli gråhårig i förtid. Nåväl, kanske är det inte hela världen då just vindskydd för djur faktiskt mig veterligen inte funnits förrän på sentiden i takt med att nya lagar och regler kommer till. Förr hade man ju hästen som ett arbetsredskap och den stod inne, ofta i spilta (uppbunden) under vintern och gick ute på bete under sommarhalvåret. Då behövdes inga vindskydd. Vi har i alla fall försökt att göra ett så genuint bygge som möjligt och så nära något som påminner om något äldre ursprungligen utan att det kostar skjortan. Vi hade eget timmer från Solbjärge som Fredrik fällt och tillsammans med en god vän sågat själva. Väggarna bygger vi i råspont gotländskt kärnvirke och när vi är klara kommer den som inte är så påläst kunna hitta någon form av bulhuskänsla (men som sagt, långt ifrån ett bulhus). Att göra avkall på byggnadsteknik är verkligen inget som ligger för mig, men här har det fått bli viktigare att bygga det genuint, funktionellt och praktiskt snarare än att det absolut måste vara enligt gammal tradition när det ändå inte finns någon bestämd förlaga. Man gjorde ju helt enkelt inte vindskydd förr i tiden!




Lösdriften från norr. Det blir två öppningar i vardera ände för att främja
en flyktväg och därmed skapa en tryggare mer lockande miljö för hästarna.

Måtten och funktionen är viktiga. För den storlek på hästar som vi har, islandshästar, gäller i skrivande stund att hallens storlek skall vara för varje häst 80% av storleken för kraven på en enhästbox. I praktiken blir det 6 kvm per häst (som är kravet för enhästbox) gånger 0.8 (vilket är kravet på ligghall utan utfodringsanordning, som då blir 4,8 kvm per häst. Detta blir då den minsta kvadratmeterytan varje häst måste ha tillgång till. Jag vill gärna ha möjlighet att ha sex hästar, vilket då ger 4,8*6= 28,8. Höjden skall vara 1,5 gånger mankhöjden. Våra är 1,35, vilket då blir ett minikrav på 203cm.
Enligt dessa krav har vi byggt i måtten 4,25*7m samt lägsta takhöjd 220cm (högsta 320cm). Detta uppfyller minikrav till SEX hästar, fast för närvarande har vi alltså bara hälften så många. För dom som vill läsa mer om exakt vad som gäller finns det mer att läsa på jordbruksverkets hemsida.

Inne i lösdriften bottnar vi med grus, därefter kommer läggas ett ordentligt
lager naturtorv för att därefter toppströas med kutterspån eller halm.
På detta vis blir också spillning utmärkt gödningsmedel till köksträdgården!

Taket vi lägger är ett faltak som skall tjärsmöras för att hålla tätt. Det byggs egentligen i två lager och kallas underfalor och överfalor. Varje fala har två längsgående spår för vattenavrinning. Överfalan skall precis täcka underfalans hyvlade spår. Viktigt är också att överfalan spikas/skruvas i bärläkten och inte i underfalan. Faltak har mycket gammal traditon, speciellt på Gotland och bidrar till mycket karaktäristisk känsla när det sedan tjäras. Tjäras skall det göras för att hålla tätt, och detta skall i söderläge göras minst vart 5:e år medan i norrlägen kan man räkna med att vart tjugonde år räcker. Vi beställde vårt tak från Österby Brädgård till ett helt överkomligt pris. På Österbys hemsida finns också en utförligare läggningsanvisning av faltak. Regelstommen är i basen byggd på 5*5".




Faltak är tak i trä med spår för vattenavrinning både på under- och överfalan.
Allt tjäras i söderläge ungefär vart 5:e år. I norrläge räcker vart 20:e år.
Här har vi valt bort undertaket då vi vill ha fri ventilation.

Vindskyddet bör också vara utformat så att det skyddar mot väder och vind i alla väderstreck. Dessutom, eftersom hästar i grunden är flyktdjur kommer de naturligt vilja ha en flyktväg för att känna sig trygga. Detta beror på hur väl etablerad flocken är, men skulle det komma en ny häst in kan det garanteras att den inte kommer varken vilja eller faktiskt gå in om det inte finns två ingångar. På vårt blir det två in- och utgångar mot norr, den sidan där det är som högst.







Mina tre gamla damer, 21, 25 och 26 år gamla!

Sista luckorna och dörrarna har monterats

Handfatsmöbeln med monterade luckor. Lite färg och handtag, sen klart.
Spegeln är den gamla som tagits tillvara och Nicklas och Mattias gjorde en
vacker ram med hjälp av samma foder som används till fönster och dörrar.

För varje dag som går, och för varje liten detalj jag grottar ner mig i när det gäller genuint och rustikt får jag också mer och mer avsmak för den stora industri som existerar - och blomstrar märk väl, när det gäller inredning och möbler. Alla verkar ha blivit som tokiga över att köpa nytt och göra om. Gammalt är inte värt något i gemene mans ögon. Om man då bara skrapar en aning på ytan till dessa nya möbler och inredningar så märker man rätt snart att det knappast är värt pengarna! Fusk fusk fusk - och konstgjorda ämnen på bekostnad av kvalité och miljö. Vi bygger också om, rätt mycket skall jag väl erkänna, men på något vis känner jag det inte så. För mig känns det som att vi tar bort sånt som inte hör hemma i hus (nya och giftiga material) och återställer till äldre genuina material som kommer hålla över tid och inte göra husets invånare sjuka.



Här väntar fönsterfoder, dörrfoder samt tak- och golvlist på att få några
strykningar med linoljefärg. Det höga fönstret har fått en grundstrykning
med grå umbra. Bara två strykningar kvar.

När det gäller vårt badrumsbygge gjorde Nicklas och Mattias ett fantastiskt jobb när de skapade fram badrumsmöbeln, särskilt eftersom min skiss var under all kritik - som vanligt. Nu har de sista dörrarna till skåpen monterats och väntar på att jag skall ta mig an att måla. Även skjutdörrarna i badrummet lät vi dom bygga i trä. Jag beställde skenor och tillhörande hjulvagnar (kanske heter något annat som jag glömt) och nu hänger de på plats. Väntar också på att få bli målade, men nu är det nära nära att vara klart. Än klurar jag på hur lösningen skall vara bakom dörrarna samt i nederkant. Men allt måste inte komma med en gång. När jag fått tänka klart lovar jag att där finns en gedigen lösning istället för trådsystem.

Platsbyggda skjutdörrar i rustik variant för att bryta av mot den ädla pärlsponten. På håll kanske de ser enkla ut, men jag
kan lova att det ligger hantverk bakom. När jag monterar ner för att måla kommer ett särskilt inlägg om dessa.

Även duschdörrarna är monterade. Vi valde att beställa en med clips som fästen istället för hela profiler. Dels ger clipsen ett renare intryck och gör att bården på väggen inte göms utan att ögat missar minimalt med mönster, dels känns inte duschen upptryckt i ett hörn och avgränsad på samma sätt som med profiler. Dessutom är det lättare att hålla rent fyra små clips än två hela långa profiler. Handtagen valde vi knoppar istället för avlånga, av anledningen att runda former är mjukare och går därmed fint ihop med blandaren och duschen som också är runda till formen och i samma ytbehandling (blank krom). För en tusenlapp extra kunde man få en ytbehandling som skulle göra att vattnet rann av snabbare och bildade mindre kalkfläckar. Som vanligt nu för tiden när jag hör något fiffigt säljargument för något 'bra' blir jag skeptisk. Jag undrade vad just dusarit (som behandlingen heter) är gjort av eller hur det framställs. Katarina på Rör & Bad var väldigt hjälpsam och fixade fram miljödeklarationen från Duschbyggarna´var inte nådig (duschväggarna kommer därifrån men är köpt via Rör & Bad i Visby). Extremt miljö- och hälsofarlig under hela processen! Och detta förväntas att man skall ha nära sitt avlopp - och med tiden 'försvinner det' (mystiskt, vart?) och behöver bättras på. För bara en tusenlapp extra - men vänta - det är väl JAG som skall ha betalt om det skall vara gift i min närmiljö?! Nja, jag vill då INTE ha dessa farliga gifter i marken intill mig så jag sa tack-men nej tack. Helt klart glas fick det bli helt enkelt - inte svårare än så! Och för fläckarna har jag ett litet knep. Sprayflaska med ättika och citron. Men spola ordentligt efter så inte golvbrunnar etc rostar....

Badrummet sett från andra hållet. Här är också foder och lister som väntar på färg. Duschdörrarna monterade. Notera
fästena som clips istället för hela profiler. Gjorde mycket för mönstret i bården. Knopparna är runda för att följa
framförallt formen i blandarna och takduschen.



Kreativa familjen!

Att barn är kreativa och får utnyttja sina sinnen till skapande är något jag känner är viktigt. Så här års när det inte är allt för mycket uteaktiviteter försöker vi hitta på annat. Något som Benjamin älskar är att måla med oljefärger. I julklapp fick han därför ett eget stafli. Det hade ju funkat innan också så det var väl inget jubel direkt när han öppnade paketet. Däremot nu, någon vecka därefter och när allt lugnat ner sig lite var det helt plötsligt en dag väldigt spännande - och han ville absolut prova det, fast med tuschpennor. Visst visst, och han monterade ihop det själv och satte sig som en liten konstnär i sin egen värld. Bilderna talar väl för sig själva...