Rabarberpaj på späd rabarber skapar sug efter stora rabarberland

Flera knölar

Idag tog jag barnen med mig med min kära skördekorg under armen (Eliza från Astugårds är perfekt då den har nerböjda kanter och långa saker får fin plats) för att skörda årets första späda rabarber. Vi skulle få mamma och syster på besök, och eftersom rabarbern en gång varit mammas tänkte jag att det skulle vara fint att bjuda på paj med dessa som ingredienser. Dagen bjöd också på strålande väder så barnens trädgårdsbord och tillhörande parasoll åkte fram. Ett av syftena med att gå till rabarbern var också att inventera knölarna. Vi tänkte dela på dom för att maximera skörden, och vi behöver veta ungefär hur stor plats som krävs. Till min glädje hittade jag hela 22 knölar! Det blir ett rätt stort land...

Stånden står tätt och kirskålen kämpar och konkurrerar om näringen

 Till gården i Solbjärge hade jag fått en knöl av mamma som vi sedan efter ett år delade på och fick åtta. Av grannarna där fick vi också några knölar av sorten Victoria, och dessa två tillsammans gav riklig skörd. När vi sedan flyttade därifrån tog vi givetvis med oss av dessa två sorter som då vid tillfället ytterligare förgrenat sig. I det landet har vi nu elva stånd, så totalt blir på tomten omkring trettio stånd rabarber. Underbart!

Ljuvligaste rabarbersmulpajen!

Och hur gick det då med pajen - jo den blev alldeles ljuvligt underbar med mycket smak. Man tjänar verkligen på att skörda rabarbern tidigt när den är späd. Har man bara lite brukar man gärna vilja spara tills den växt till sig. Därför känns det bra att vi kommer få så det räcker och blir över framledes. För har man mycket, då kan man också unna sig att plocka och skörda de bästa medan de är små. Här kommer det bästa enklaste receptet från mig:

Ingredienser:

Rabarber skuren i bitar som väl täcker formens botten
1dl socker (eller efter behag) att strö över

3dl vetemjöl
1dl socker
125g smör

Knådas till en smuldeg och strös över rabarbern
Vill man toppar man med några mandelflarn

Gräddas mitt i ugnen på 225 grader i ca 30 min eller tills den börjar få en gyllenbrun färg

Låt svalna något och njut den med en riktigt god och enkel vaniljsås eller glass!

Egen basilika är ett måste!

Så här års är alla möjliga krukor, drivbänkar, brätten och fönsterbräden fyllda till max med små späda plantor som väntar på att bli omskolade eller att få komma på grönbete i köksträdgården. I år tänker jag ha fem olika basilikasorter i den stora kopparkitteln jag fick av mamma. Förutom den vanliga genovese blir det också rödbladig-, piccolo-, citron- och thaibasilika. Men mest för syns skull, och känslan av att ha många att välja bland...

Varje år förundras jag över hur ett litet frö kan gömma så mycket inom sig, och det verkar i det närmaste omöjligt att bara ett enda frö när sommaren är till ända, skall bli till många ätbara läckerheter. Och hur stor rikedomen det skänker tillbaka är helt och hållet avvägt på hur god omvårdnad den får under tiden.

Naturen exploderar i grönska nu och man önskar att tiden kunden stanna för några ögonblick eller två. Bara så länge så man mitt i allt jobb med omskolning, sådd och ogräsrensning, hinner att insupa lyckan av all växtkraft och inspireras av vilken enorm överlevnadsmekanism varje liten gröda har. Våren är en hektisk tid, men ack så välkommen!

Gångarna i köksträdgården blir halmade

Sett lite från ovan blir formen tydligare

Köksträdgården genomgår ytterligare en kompromiss. Halm i gångarna var inte det jag hade tänkt från början när jag började planera. Jag vill ju ha uppbyggda odlingsbäddar med kanter av trä och sten. I gångarna har jag planerat för flis då jag tycker att det är trevligast att gå på och ger en vacker silverfin kontrast mot allt det gröna sen när det börjat växa. Då kanterna fick vänta i år fick även gångarna göra det. Men för att minska ogrästrycket och för att kontrastera så mycket som möjligt tänkte jag att halm blir fint att täcka med. Allt ogräs kommer inte hindras, men det kommer göra rensandet mindre jobbigt. Täcker gör jag med minst 10 cm tjockt lager av halm. Dessutom blir det fint mull under halmen efter en säsong eller två. Här har vi börjat lägga gångarna och formen framträder mer och mer. Jag ser framför mig hur jag VILL att det skall se ut när det är full grönska. Vi får se hur långt vi orkar...

Suckande köksträdgård men sprudlande drivbänk

Vitlök, sockerärtor, purjolök och dill är  bara några av alla som samsas om platsen i nya drivbänken

 Tidsbrist är en ständig återkommande faktor i livet känns det som. Fast egentligen, är det något som verkligen är rättvist här i livet så är det just tillgången på tid. Alla oavsett kön, samhällsgrupp eller etnisk tillhörighet så har vi alla fått 24h per dygn att fritt disponera. Problemet börjar komma när man skall prioritera. Vardagliga saker och små 'måsten' tenderar att ta överhanden och snart finns ingen tid över för att göra sånt som är inspirerande och ger näring åt vår drivkraft framåt.

För mig när det gäller köksträdgården har jag känt mig extra stressad, nästan som att jag legat 'efter'. Jag vet att det beror på att jag lämnade en köksträdgård i Solbjärge som vi anlagt från grunden och som skänkte mig så mycket lycka. Jag vill nå dit igen, och längre. Jag har liksom inte riktigt velat acceptera att jag inte längre har tillgång till den. Men den nya är planerad och jag ser framför mig hur det kommer att frodas om något år - bara jag lyckas prioritera.

En köksträdgård i vila. Snart är årets högsäsong här, och då skall mycket gömmas här bakom...

Så, för dagen är min köksträdgård en suckande kompromiss. Vi som hade tänkt bygga växthus och ha kanter klara tills odlingssäsongen drog igång i år - men icke. Helt dåligt är det väl inte ändå, jag prioriterar barnen först och då kommer köksträdgården och odling som nummer två eller tio helt enkelt, och det är ett aktivt val. Nåväl, en drivbänk lyckades vi iaf få ihop (tack Fredrik), och förhoppningsvis gör vi något bra mellanting av köksträdgården i år. I drivbänken frodas det och snart vill allt komma i jorden, så det blir till att kavla upp ärmarna och börja jobba. Tur jag har en stark och snäll sambo som hjälper mig... :-)