Rustika lantliv!: Semester - det hade jag glömt hur man hade....

Benjamin och Nicola beundrar dammen

Det är knappast någon hemlighet att jag under de senaste året mått rätt dåligt. Depression, stress, ångest och svårighet att finna glädje. Jag som annars varit så fylld av livsglädje och stora drömmar och planer.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om hur jag känt och upplevt sakerna som händer och inte händer men det är väl att dra för stora växlar på problemet. Det får bli ett särskilt inlägg i så fall. Här vill jag bara sammanfatta den otroliga vändningen som varit mig så avlägsen att jag så när på glömt att sakna den och ha den till mitt mål.

Vincent vid Bullerbyn, ALV

Sommar, 5-månaders bebis, stora renoveringsprojekt med huset, köksträdgården, företaget, blomsterrabatterna, ta hand om skörd, sylta, safta och lägga in. Hur sjutton skall man hinna ha semester och njuta?! Fredrik har fem veckors semester, av dom har vi en vecka i mitten besök av svärföräldrarna, som byts av med Fredriks bästa vän innan vi själva sista veckan tänkt ha en egen semester för en gång skull. Vimmerby och Astrid Lindgrens värld hade vi tänkt. Men, jag längtade efter att få ta det lugnt, att inte hela tiden ha saker 'på schemat' som vi säger här hemma (jag planerar alltid minutiöst och förutser 'allt'. Och gud förbjude om det inte skulle bli som jag tänkt). Kanske kanske borde vi hyra en stuga och faktiskt prova ha semester på riktigt. Men mitt kontrollbehov styr mig så jag behöver ju tänka och fundera på vilken stuga och hur jag vill 'njuta'. Vad krävs av den, vart skall den ligga och vad skall vi GÖRA??? Dessutom får det inte vara något nybyggt korthus med moderna påhitt som plastmattor och treglasfönster. Jag skulle inte kunna tänka på något annat än hur dåligt byggt det skulle vara etc etc. Nej, stuga på riktigt skall det vara, med historia! Inte för att jag ändå hade några förhoppningar om att det skulle bli bra, men vanan att 'för barnen' försöka göra något så bra som möjligt gör att jag inte kan låta blir att tänka...

Benjamin och Nicola hälsar på i Mellangården

Hela barnaskaran på gräset utför ett av husen i 'Lilla lilla staden'

På promenad genom en av handelsgatorna i 'Lilla lilla staden'

Så hur gick det då?
Dagarna på Astrid Lindgrens värld gick långt över förväntan. Barnen var snälla och förväntansfulla. Lekte och fick så mycket med sig att minnas att jag inte kan tro att vi faktiskt hade riktigt trevligt. Inte ens någon tråkig incident med att det saknas vegetariskt alternativ eller att någon inte får i sig tillräckligt med energi utan allt gick långt över mina förväntningar. Sen då, jo efter
två dagar på Astrid Lindgrens värld har vi tre slutkörda barn som packas in i bilen (lite senare än tänkt) men vi har ju haft trevligt och då blir det med förhoppningen att de skulle vara så trötta att de inte orkade annat än sova hela vägen till Öland där jag hittat den enda stugan jag kunde tänka mig. Gick 45 min, sen var det kisspaus - och därefter var det inte lika behagligt att resa. Barnen trötta och två väldigt ledsna. Många stopp blev det och som tur var var tålamodet vältankat eftersom allt hittills flutit så bra. Men visst, jag frågade mig tyst för mig själv många gånger om det verkligen var värt att dra med dom på den långa färden det skulle bli i bil. Till vilken nytta? Fram till stugan kom vi efter många stopp och pauser, runt 23 på kvällen med mössan i hand och skamsen blick över den sena ankomsten! Men möter oss gör det allra raraste värdpar man kan tänka sig. De kramar om oss och pratar som om vi känt varandra i evigheter. De visar oss hjärtligt den finaste stugan man kan tänka sig. Trots skymningens mörker framträder en klar och vacker bild föreställande en avkopplande stuga, alldeles intill kohagen över den lilla lilla vägen - och allt du kan se är pedantiskt skött. Doften av gräs blandar sig med den varma fuktiga augustiluften och ljudet från syrsorna som spelar låter som ljuv musik. Märkligt - med ens får jag sinnesro. Jag tänker 'var det inte svårare än så här?!'
Morgonen efter fortsätter stugan att trollbinda mig. Intill ligger en sagolik trädgård, med många rum och spännande uppbyggnad. Var har vi hamnat - i paradiset? Snart när vi talar med värdparet igen, kommer det försynt fram att de har visningsträdgård. Kunde just ana det, sällan skådat så välorganiserat och vårdat i en privatträdgård tidigare... Man blir ödmjuk när man ser allt. Jag vet, av egen erfarenhet hur otroligt många timmar av tankar och hårt arbete det ligger bakom något sånt. Jag har svårt att hitta rätt ord. I ögonvrån gror en liten tår, så betagen är jag...

Stugan med anor från 1700-tal

Stugan från gaveln. Lägg märke till rabatterna, kanterna är perfekta
och inte ett enda ogräs hittade vi...

Vägen som går genom gården och leder förbi stugan.
Till och med prunkar det av växtlighet här.

Sinnesro - vad är mer fridfullt än lugnt betande djur inpå knuten?

Vi trivs så väl i stugan så det är knappt vi gör några utflykter alls. Barnen är snälla, sambon är avkopplad och för egen del känns det som att all tyngd jag haft på axlarna och burit på i bröstet bara fått vingar och lättat. Jag kan andas, jag känner lycka, jag kan se på det vackra enkla i naturen och återigen känna glädje över de små vardagliga sakerna som jag alltid tidigare funnit styrka vid. Jag sitter en av kvällarna på den söta verandan och läser, lycklig över allt jag upplever just nu. Att den här lilla stugan, belägen på landet med stutar och lamm som närmaste grannar (ok får eftersom vi är på öland och inte Gotland), med mina barn tryggt sovande bara några steg inför dörren och på avlägset håll höra ljudet från festligheterna i Kalvhagen kunde framkalla den enkla lycka som tidigare gått förlorad. Otroligt - det känns som att man vunnit högsta vinsten. Är det så här det känns, att ha semester? Jag vill dröja mig kvar vid minnet. Om jag ändå kunde spara allt i en liten burk med vackert lock, som jag kan lyfta på då och då när det behövs för att tanka lite energi. Men nu vet jag i alla fall - sinnesro, det är livets elixir och väl värt att kämpa för.

Jag är Åke och Anna-Karin på Höjden innerligt tacksam för de tre dagar ni gjorde till mina bästa på länge genom att hyra ut stugan till oss. Hit vill vi återvända om vi får möjlighet...