Nu kommer tapetarkivet fram

När man börjar riva i gamla väggar kommer förhoppningsvis delar av husets historia fram. Här har vi hittat gamla tapeter bakom de nygamla väggarna. Bakom dessa tapeter finns dessutom gamla ytterväggen. Här hittar vi också spår efter det ursprungliga fönstret som var placerat till vänster om ursprungliga entren, där som det senare blev en liten utbyggnad som rymde en toalett och hall. Vi behåller just den placeringen av toaletten.

Här är gamla liggande ytterpanelen som kommer fram när vi tar bort ytskikt invändigt. De stående bräderna är ett igensatt gammalt fönster. Bakom finns trappan nu.

Här är golvet borta och de gamla tapeterna framträder på väggarna. Den gulblommiga längst till vänster är gamla badrummet, den till höger (alltså i mitten på bilden) är gamla hallen. Toalettens placering kommer vara kvar.

Äldsta tapeten från gamla toaletten, troligen från 50-60talet

Gamla tapeten i hallen. Så mycket som möjligt av dessa tapeter får sitta kvar under de nya väggarna så att husets historia bevaras.

Trappen borta och putsen av!

Så här ser det ut innan vi börjar knacka puts och göra åverkan...

Nu är trappen bortbilad, taket över gammelfarstun borta och putsen avknackad. När vi kommit så långt hittade vi precis som jag misstänkte, att det varit en gammal liggande panel på ursprungshuset. Någon gång mellan 1870-1930 har man sedan hoppat på trenden med stenhus och reverterat huset. På den tiden ansågs stenhus finare än trähus varvid de som ville hänga med och hade råd, reverterade husen för att ge sken av att vara ett stenhus. På träfasaden fäste man en matta av vass för att få den väldigt blöta spritputsen att fastna. Jag kan minnas från när jag var liten att huset var spritputsat och färgat ljust grönt. I samband med att man gjorde nya utbygget på 80-talet putsade man dock in allt i samma slätare puts. Jag har varit lite osäker på hur långt jag har velat gå tillbaka. Vill jag ha tillbaka spritputsen eller vill jag gå ännu längre att jag vill ha tillbaka träfasaden. Det är ju sällan så att ett hus byggs och sedan lämnas orört. De allra flesta hus är ju i ständig förändring genom att människor som lever och bor på platsen också gör något. Så, vilken epok vill vi bevara eller skapa. Även om jag älskar stenhus så har jag ändå kommit fram till att det får bli det ursprungliga, med liggande träpanel...



Här är taket, trappen, räcket och putsen borta...









Från en annan vinkel...

Nu river vi invändigt...

Nu har vi satt kofoten i utbygget från 80-talet. Nästan allt skall bort, in till isolering (för den skall bytas ut från Gullfiber till linisolering). Planlösningen skall väl i mångt och mycket behållas men ändå ändras. Det blir en ny entré och fönsterna blir större för att mer stämma med ursprunget.

Det lilla rummet är toaletten. Den får vara kvar i sin placering men kommer att rivas för att byggas upp med mer gedigna material.



Här har en vägg rivits mot gamla hallen. Dörren kommer att bytas ut till en smalare eftersom det blir en tvättstuga precis till höger om den (och därför vill vi inte ha en allt för framträdande dörr). Fönsterna kommer också ersättas av äldre och större. De här har måtten 1000*1000. De som kommer sättas in har måtten 1100*1400. Den ändringen på dimension kommer göra mycket både för ljusinsläpp och utseende!

Förkultiverad sparris och kronärtskocka på väg till Salthamn

Alla sparrisfrön jag sådde i januari har tagit sig och har blivit ganska stora. Nu är de redo att flytta till Salthamn för att snart planteras ut i sandjord. Min morfars mamma hade sparrisodling i Salthamn redan på 60-talet. Stället är perfekt med sitt klimat och sandjord som sparrisen älskar...

Späda sparrisplantor och några kronärtskockor i väntan på att få komma ut i köksträdgården!

Vårdträdet flyttas!

Första våren vi bodde i Solbjärge fick Benjamin i födelsepresent och vi i inflyttningspresent ett krikonträd av våra fina vänner i Göteborg. Detta kan vi ju inte gärna lämna i Solbjärge utan det har vi bestämt att vi skall flytta med oss till Salthamn för att kunna följa. Här gräver Fredrik och Benjamin upp trädet och Fredrik beskär det rätt hårt för att rotsystemet skall orka med att försörja trädet hela med näring och kunna fortsätta utvecklas.

Krikonträdet före flytten

Benjamin hjälper till. Så mycket som möjligt av rotsystemet behöver komma med.

Uppgrävt och beskuret, redo att flytta till Salthamn!

Älskade köksfönster i behov av renovering

Jag är så innerligt glad att det finns två orginalfönster kvar i Salthamn, ett i köket och ett i vardagsrummet. Dessa två är väldigt tidstypiska för omkring sekelskifte och fram till 1920-tal. Kanske ännu äldre i profiler och proportioner men att de är kopplade var något man började med runt 1910-20tal. Köksfönstret är i stort behov av renovering - men jag ser fram emot att få sätta händerna i det! Får se om jag hinner i sommar. Det är rätt omfattande som ni ser på bilderna nedan. Planen är att jag skall:

• Haka av
• Montera isär
• Plocka av gångjärn, hörnjärn och beslag
• Glasa ur
• Ta bort alkydoljefärgen (plastfärgen som sitter på)
• Laga trä om så behövs
• Linolja in allt trä för impregneringens skull
• Glasa
• Kitta
• Måla med linoljefärg
• Montera beslag
• KLART!

Gamla fönster är sällan så dåliga att de skall kastas. De gör oerhört mycket för intrycket på huset om fönsterna är gamla eller nya. Det som skiljer ett gammalt fönster från ett nytt är många saker, men de två mest framträdande är det munblåsta glaset som ger liv & de smalare profilerna (gamla vanligtvis 22-23 mm och nya 27mm). De allra flesta fönster går att rädda, kasta inte ut husets själ genom att kasta gamla fönster och dörrar!

Köksfönstret från insidan. Den smala spröjsen och vackra profilen syns tydlig skillnad på mot dagens moderna fönster.

Köksfönstret från utsidan. Många skulle ha baxnat och bytt till nytt. Jag ser det vackra och potentialen i det. Karmen är inte dålig och glaset är helt. Med lite kärlek kommer det här fönstret bli ett av husets vackraste så småningom...

Samma fönster sett från insidan. Här kan man också se att huset genomgått en renovering på 30-40talet när det var modernt att byta ut profilerade lister mot det då moderna och släta.

Hörnjärnen har börjat släppa. Här måste vi renovera ner till grunden, montera av, skrapa färg, impregnera, fylla med nytt kitt under för att det inte skall bildas kondens under som då orsakar röta samt kitta om och måla.

Här syns den smala profilen som behöver kittas på nytt. Linoljekitt så klart - och därefter linoljefärg!

Förkultivering i full gång

Så här års är det full fart på alla förkultiveringar. I Solbjärge börjar vi redan i januari med de första små sådderna för sånt som tar extra lång tid på sig. I år har jag sått sparris och det skall bli mycket spännande att se om de tar sig så vi kan anlägga sparrisland i Salthamn.

Andra saker som också tar tid på sig är chili, paprika, tomat för att nämna några. Jag har ett ypperligt hjälpmedel både när det gäller att så och att skola om. Den lilla krukmakaren eller 'potmaker' som den också kallas. Med några tidningsremsor och hjälpmedlet skapar man snabbt, billigt och miljövänligt sina egna små krukor. Fördelarna är många. Det är billigt, materialet får du mer eller mindre gratis i form av dagstidningar eller reklam. Använd ett papper som inte är bestruket. Tidningspapper funkar bäst men även annat funkar. De små krukorna är billiga att tillverka och ger utrymme att så ett och ett frö i varje kruka istället för att skola om med risk för att de sköra rötterna skadas och fler plantor dör. Med dessa tillåts de etablera sig bättre innan det är dags att skola om eller plantera ut. Med dessa behöver man inte heller ta bort krukorna på de som skall planteras ut då själva krukan med papper bryts ner av naturen och tillför sk brunt material till jorden. Perfekt! Med krukmakaren från Astugårds kan man göra tre olika storlekar på krukorna, vilket är en fördel eftersom man i regel behöver mindre krukor till mindre frön och större till tex majs och lite större saker.

Krukmakaren som genererar ekokrukor i tre storlekar.
Finns hos Astugårds för 349:-

För att använda krukmakaren klipper man remsor som är lite större än själva 'formen', därefter rullar man pappret runt formen, viker in kanterna i botten och sen snurrar försiktigt i bottenplattan för att få krukan att stanna kvar i sin utformning. Enklare och bättre kan det knappast bli!

Här syns tydligt det lilla 'hålet' som bildas i botten för att krukan skall hålla formen.