Höstens glädje...

Allt sedan flytten från Solbjärge har nästan allt fokus legat på vårt bygge samt den nya butiken. Det gör att jag inte riktigt hunnit med att pyssla och pynta eller att ens ta hand om trädgården som jag borde. Har inte ens blivit höstplanteringar i år, men till nästa år blir det desto mer. Här är några planteringar från Solbjärgetiden.

Jag älskar vitt - även på hösten!
Här har jag satt en hel kruka med bara vit ljung för att få ett enat intryck. I krukan nedanför samsas silvergirlang och vitt prydnadskål med grön vinterhärdig murgröna.

Tre skapar en helhet. I nedersta krukan är olika sorters sempervivum som nästan omöjliga att ha ihjäl.
De överlever så gott som det mesta, torka såväl som sträng kyla.
De som möjligen skulle kunna ha ihjäl dom är övervattning... Dekorativt i sin helhet!

Prydnadsgräs är roliga att arbeta med och ger ett sirligt intryck.

Vid gången på väg in valde jag trots allt att ha ett par olika sedum i rosa tillsammans med det vita.

 Tips för att skapa vackra planteringar:

• Använd ett vackert planteringskärl (eller flera), gärna rustika som krog eller terrakotta eller gjutjärn.
• Komponera ihop till en helhet och försök hitta ett mönster. Färg, form, kontrast eller något annat.
• Arbeta i olika höjder för ett dynamiskt intryck.
• Skapa en lugn bas med grönt av olika slag. Murgröna är min absoluta favorit, men andra som grön ljung, picea, alun eller enar är också utmärkta.

Lycka till!

Händer massor just nu, hinner inte med...

Just nu händer det mycket saker i bygget. Jag fotar efterhand och kommer att lägga upp här på bloggen allt eftersom, men just nu går mina timmar åt till att måla måla måla. Håll utkik - uppdateringar kommer!

Tvättstugedörren i verkstaden...

Har ni någon gång varit med om att företag lovar att deras produkter tillverkas efter gammal förlaga och på gammalt vis - för att sen när man granskar det i sömmarna och själv är lite mer påläst och ifrågasätter upptäcka att det möjligen är det yttersta laget som håller den beskrivningen. Besvikelsen är total..

Precis detta hände mig när jag letat dörrar till vårt bygge. Det vi skulle ha tag i var en smal dörr till tvättstugan och en pardörr till finentrén. Efter något som kändes oändligt med timmar på begagnatsidor som bland annat blocket och byggigen var det lockande att bara beställa en billig dörr från vilken tillverkare som helst för att bara få i en dörr och fortsätta leta senare. Men att ge upp ligger inte riktigt för mig så jag gick vidare och ställde frågan hur mycket nytillverkade dörrar skulle kosta. Frågade två rätt stora företag om offerter på dörrar utförda enligt gammal tradition. När jag fick offerterna bifogade de också en beskrivning av deras dörrar. Där framgår det att de är en mängd 'fel' enligt mitt tycke. En gammal dörr är inte isolerad alls utan tillverkad i tjockt virke. Det mest korrekta för att spara energi är alltså att tillverka en innerdörr. Om man nu skall modernisera lite, och vill ha en dörr som är mer anpassad till dagens inomhusklimat än förr så kanske man kan tänka att isolera dörren - men inte med cellplast som de flesta, även de företag jag frågade. Gamla dörrar är tappade ihop och pluggade. Så funkade det inte på de som offerten sa. Likaså litar man inte på att färgen man målar med verkligen håller sitt syfte, utan måste ändå förstärka ramen med en fuktsäker skiva som man sen målar. Alltså är bara ytskiktet (om det målas med linoljefärg) det som är enligt gammal tradition. Varför betalar man då 40000 för en sån dörr - som inte ens är riktig?! Sanslöst!

Min räddning kom när jag fick tag i en specialsnickare som verkligen lyssnade på mina önskemål. För vid det här laget var jag verkligen medveten om vad jag ville ha. Han kom ut till huset och vi tittade skissade på plats hur dörren skulle se ut, både framifrån och i genomskärning.

Det här är så häftigt - att få vara med och diskutera exakt hur våra dörrar skall se ut. Då menar jag inte att jag bara skall bestämma utifrån vilka olika alternativ det finns för att sedan sätta den i produktion, utan att faktiskt få skissa ända från början. Hur skall profilerna se ut, skall det vara speglar eller inte och i så fall - skall de vara franska eller halvfranska. Hur stora skall glasen vara, hur breda skall dom vara, vilket trycke skall användas och så vidare och så vidare. Det som var viktigt för mig var följande:

• Tappade hörn
• Profilerad karm
• Smala spröjs med S-profil (gäller pardörren)
• Gammalt munblåst glas
• Gammalt trycke i järn

Till tvättstugedörren fick finsnickaren Leif Wigsten dessutom med sig panel lika vår fasad, klippspik, järntrycke och låskista som jag hittat vid en byggåtervinning samt linisolering. Halva dörren som han uttryckte det. Nu känns allt jättebra!

Så här blev det!

List ovanför panelen på nederdelen av dörrens utsida.

Gångjärn från Eskilstuna, av typ sekelskiftesmodell.

Franska spegeln på innerdörren. Dessutom ett innerglas som också är fastsatt med fransk list. Detta glas skall jag ta bort när jag målar spröjsen.

Panelen stående på nederdelen utvändigt. Satt med klippspik!

Så här blev den i sin helhet. Bara att montera och måla!

Tvättstugedörren under tillverkning - på riktigt sätt!

Gamla järntrycket som jag hittade på byggåtervinningen.

Sådan far - sådan son...

Benjamin och pappa på skogsaktivitet

På lördagar ägnar vi oss åt barnaktiviteter med friluftsfrämjandet. Denna lördag blev en härlig dag i skogen med nya lärdomar och klokheter från jägmästare pappa Fredrik. Skogen i Roma är en mysig plats att vara och upptäcka saker på. Samlas dessutom kring fikastund och tillsammans med andra barn hittas det på lekar.

Nytt projekt - saffransodling - Crocus sativus

Den tiden vi bodde i Solbjärge har jag fått större förståelse och också blivit mer intresserad av hur olika växter och arter trivs i olika miljöer. Tex har alltid vårblommorna slagit ut tidigare i Salthamn när man hälsat på hos mamma än vad de gjorde hos oss i Solbjärge och sommaren har alltid stannat längre in på hösten. Å andra sidan har det över säsongen haft större växtkraft hos oss i Solbjärge då det inte var lika torrt och mer näringsrik jord där. Jag vet att förr om åren, när morfars mamma bodde här så odlades det sparris på de sandiga jordarna. Detta fick mig att fundera på, vilka fler arter kan man odla med framgång med dessa förutsättningar som finns hos oss, lång säsong, vindstilla, sandjord och väldigt varmt mitt i sommaren. Saffran naturligtvis!



Flera tusen saffranslök väntar på att komma i jorden (Crocus Sativus)

Denna lilla lökväxt (crocus sativus) är en art som tillhör familjen iris. Den blommar med lila crocus på hösten och skördas och rensas för hand precis då de slagit ut. Varje lök ger 1-6 blommor och det krävs 100-175 blommor för att göra ett gram saffran. Löken vill ha torra vintrar och helst sommarbakas (het sandhaltig jord som gör att de uppnår en hög temperatur och nästan 'bakas').' De kräver sådana temperaturer som man med största sannolikhet nästan bara kan uppnå som max i zon 1. Så med detta i åtanke, och vilka förutsättningar som finns hos oss idag torde just vår lilla plätt vara en av Sveriges bästa klimat att odla just saffran på. Det visar sig om jag har rätt...



Egentligen sätts lökarna i juli för skörd i okt/nov. Nu var jag lite sent ute, men har haft så mycket att göra. Nu äntligen har jag fått gräva upp land och satt ner flera tusen lök. Skall bli spännande att se hur det faller ut. I år kan jag kanske inte räkna med så mycket, men till nästa år kanske det blir bättre!





Här börjar vi gräva upp bäddar

Första bädden uppvänd. Mycket sand!



Här är bädden krattad och riktad. Nu använder jag en planteringspinne från Joseph Bentley (som vi säljer i butiken Astugårds) för att göra hål för lökarna. De skall sitta med ungefär 7cm avstånd.

 

Linisolering - till vilken nytta? För att det är självklart!

Har du hört talas om linisolering? Några av er kanske, men inte så många skulle jag gissa. Jag har själv, trots att jag tycks vara engagerad i mycket och gilla ekologist, inte riktigt orkat läsa på om varför. - förrän nu när vi skall bygga. Jisses - nu är det för mig obegripligt (nåja, jag fattar ju att det är enkelt) att man överhuvudtaget ens tänker tanken att isolera hus med glasfiberull eller än värre, cellplast (som vi tyvärr la i grunden, hade jag vetat detta hade jag lagt exempelvis cellglas istället).

Följande går att läsa på ekobyggportalen.se gällande mineralull och cellplast (finns information om fler material)

"Mineralull/Glasull förbrukar extremt mycket energi vid framställningen eftersom sten smälts under mycket hög temperatur. Sveriges energiförbrukning för framställning av mineralull uppgår till hisnande siffror. För att kunna göra en riktig bedömning av den energisparvinst en isolering kan ge — då måste också energiåtgången vid framställningen räknas med.
Ingen kalkyl kan bara grunda sig på plustalen medan minustalen inte räknas med. Balansräkningsresultatet blir då ofta förvånansvärt negativt. Enligt vissa beräkningar skulle en svensk kärnkraftreaktor kunna stängas om man lade ner den svenska produktionen av mineralull.
Produkten avger dessutom hälsoskadliga fibrer. Det leder till en mycket dålig arbetsmiljö för de som ska utföra isoleringen. Lösullsisolering är värst. Isoleringen tros vara en betydande orsak till att byggnadsarbetare drabbas av sjukdomen kol.
Dåligt inkapslade fibrer kan även komma ut i rumsluften och verka irriterande på luftvägar och ögon för de boende. Värst är det när isoleringen inte är inplastad alls till exempel i undertaksplattor eller som drev runt dörrar och fönster. När vinden drar genom isoleringen lösgörs fibrer som sprids i inomhusluften. Vid brand avges fenol och mineralullen innehåller också farliga isocyanater."

"Cellplast (polystyrol) framställs i likhet mineralullen i en mycket energikrävande process. Det innehåller styrol och giftiga flamskyddsmedel. Styrol misstänks skada arvmassan och är dessutom ett starkt nervgift. Därför måste polystyrol lagras minst i två månader efter framställning innan det får säljas. Under hela sin livstid avger de pentan som bidrar till sommarsmog. Cellglas är ett bra alternativ vid grundisolering."

Utbygget sett inifrån. Här är gamla dörren utflyttad och väggarna har börjat isoleras med linull.

Så i väggar och tak har vi valt att beställa linisolering. Doftar gott (som nyskördat ängshö ungefär) och kliar inte. Dessutom avger det inga giftiga beståndsdelar och micropartiklar. Känns bra att vi skyddar barnen från det!

Det som är speciellt utöver miljö- och hälsoaspekten är att den måste sågas med vinkelslip då den består av långa naturfibrer som är svåra att få av. Går att riva den för hand om man skulle vilja men inte skära. Det går heller inte (eller är åtminstone svårt) att göra några eftergenomföringar, så alla hål, för el tex måste göras först eller isoleras runt snarare. Sen är priset en annan sak, vi betalade ungefär tre gånger så mycket som vanlig isolering - men det är det absolut värt om man tänker på vilka hälsovinster man får!

Råsponten anländer

När vi började riva väggar inne i utbyggnaden från 80-talet var det för att få bort all gips och glasfiberisolering och istället bygga upp med linull samt bräda in väggarna. För säg, vem har det inte retat till vansinne att så fort man vill hänga upp en tavla eller fästa en krok i en gipsvägg alltid behövt använda sig av dessa nya påfund 'plugg'?! Och tänk bara, när just det hålet inte behöver användas längre, hur stort är det inte då, när pluggen sitter där! Skall bli skönt att få bräda in väggarna helt enkelt!

Vi har beställt tre paket råspont direkt från Gotlandsflis. Idag kom de hem - och de var av riktigt god kvalité vilket givetvis gjorde både oss och snickarna glada. Betalade en god peng under priset i bygghandeln men kostade på oss hemkörning med lastbil (som det givetvis var värt). Ändå hamnade vi under det 'vanliga' priset.
Gotlandsvirke av senvuxen kvalité, hemkört och dessutom till ett betydligt lägre pris än om vi skulle ha hämtat på bygghandeln. Bättre kan det knappast bli!

Benjamin tittade häpnandsväckande på när kranbilen lastade av paketen.